En livstid av mat.



Hela mitt liv har jag stått i köket med min mor.

När jag var liten experimenterade jag mest med diverse konstiga ingredienser och resultatet blev väl alltför ofta långt ifrån gott.
Min huvuduppgift på senare år har väl dock alltid varit att skala potatis eftersom det är "så tråååååååkigt" (Mamma säger det verkligen så också, med flera å:n), göra sallad, förrätter, chili con carne samt att göra beairnaisesås på påse. Min mor kan nämligen vara den enda människan i hela världen som ALLTID misslyckas med att göra halvfabrikatsbeairnaise. Jag tror att det kan vara för att hon inte tycker att det är gott.

Men det är trots allt så att även om jag kanske inte alltid lagat maten på hennes matsedlar (även om jag fortfarande med fruktan minns en egenlagad trerättersmiddag till familjen på sex personer på alla hjärtans dag) så har jag som sagt för det mesta befunnit mig i köket på något sätt, även om jag ibland kanske bara suttit och hållit mamma sällskap.
För mig är matlagning och bakning en självklarhet och något jag tycker är oerhört roligt, och det har jag enbart min mamma att tacka för.

Även om jag inte bor hemma hos henne längre hjälper jag fortfarande till när jag är där, och när jag inte är det försöker jag samla ihop mina vänner (eller som det oftast är, bara min bästa vän) för att laga mat.
Att det allt som oftast är väldigt uppskattat tyder väl dessutom på att jag faktiskt snappat upp lite av min mors talang för matlagning. Hon tycker ju faktiskt inte bara om att laga mat, hon är riktigt, riktigt bra på det också, om det så är bakpotatis med röra för en eller trerätters middag för åtta.


"Man kanske borde starta en matblogg", sa min kära mor när vi satt i soffan och tittade på Julie & Julia häromdagen.
"Jamen gör det då!" svarade jag rappt och på den vägen är det.
Här sitter jag nu och skriver det alldeles första inlägget i bloggen som förhoppningsvis ska fyllas med min mammas mat och låta andra hon känner och inte känner ta del av hennes recept och idéer och kuriosa kring just mat. Jag tycker nämligen, som många andra som någon gång varit på en av hennes middagar, att de är väl värda att delges. 



//Dotra  
Helge

Jag älskar dig o din mat! Puss