Kulla på rymmen

För första gången kan jag inte ringa till pappa idag. Han gick bort tidigare i höstas.

Men då tänkte jag att till hans minne skriva ner matminnen förknippade med honom.

 

Pappa var skogvaktare och turerna med honom på fjället och i skogen var många. Att laga mat utomhus hände ofta. Allt från mackor i smörgåspapper till middag över öppen eld. 

Kaffepannan var så full med sot utanpå så den nästan krackelerade. I skinnpungen låg kaffepulvret och även om den var tom luktade den ljuvligt av läder och kaffe.

Många år senare sydde jag ihop en egen som jag själv använder när det ska kokas kaffe på elden.

 

 

När vi flyttade till Sollerön började även mamma jobba i skogen på sommarlovet. Jag fick då åka med pappa när han for iväg för att träffa skogsarbetare runt om i norra Dalarna och i Härjedalen. Många roliga äventyr fick jag vara med om, att som 8-åring sitta bredvid och hjälpa till och köra jättestora skogsmaskiner, träffa gamla skogshuggare som berättade hur de som 13-åringar bodde i skogskojor och hjälpte till i skogen under vintern. Hur kallt det var och hur råttorna sökte sig in i de varma kojorna under de bitande vinternätterna för att med lite tur kunna knapra i sig rökt fläsk men ibland sprang över sängarna och väckte de som låg där.

På dessa turer var det en sak vi alltid gjorde, åt lunch på någon vägkrog. Rykande het pytt i panna med stekt ägg och massor av rödbetor. Fast.... torsdagens ärtsoppa kunde jag avvara.

 

 

Ärtsoppa ja, det var pappa som lärde mig äta ärtsoppa, eller rättare sagt mutade mig.

Jag hade en skräckupplevelse av ärtsoppa i skolans matsal som 7-åring där soppan kom upp lika fort som jag svalde den. Sen vart jag befriad från att äta den under många år. Pappa upptäckte dock att jag var vansinnigt förtjust i punch. Han lovade mig som tonåring att den dagen jag kunde klämma i mig en hel tallrik ärtsoppa så skulle jag få ett glas punch till soppan på torsdagen.

Jag tränade, jisses vad jag tränade, det tog några år men tillslut åt jag upp en hel portion och punchen... den fick jag.

 

Pappa brukade ockå handla hem råvarorna från EPA i Mora innan han åkte hem till Idre på fredagskvällen. Nu dök det upp saker jag aldrig sett som kronärtskockor, kastanjer, mango, papaya och inte att förglömma passionsfrukten som såg så äcklig ut men smakade så ljuvligt.

 Det var heller inte ovanligt att vakna på lördag eller söndagsmorgonen av att det luktade nybakt bröd i huset. Men bäst av allt var när han gjorde skånska pepparkakor med en liten mandel på toppen som dekoration.

 

När pappa så fyllde 90 år bestämde vi syskon att vi skulle bjuda honom på en speciell middag. Vi bokade in oss på Kokkonsten matstudio i Falun och fick en fantastisk avsmakningsmiddag som sent ska glömmas. Kokkonsten matstudio drivs av  Micke Otterström och Petter Kosjanov som lagar mat från hjärtat och sätter fokus på det äkta och genuina inom mat och dryck. https://www.kokkonstenmatstudio.se/ 

Det var en present som han verkligen uppskattade och vi med glädje ser tillbaka på.