Anrättningar och atmosfärer

 
 
Att få vakna upp i en ombyggd lada. Plocka fram gårdagens fynd från Coop. Underbara grönsaker och frukter, mjuk buffelmozarella, bresaola, steka en omelette med parmesan och kryddor som är upphittade i trädgården utanför. 
Min syster och min kusin gjorde detta äventyr möjligt för mig och min familj förra sommaren. Boende på en vingård i Toscana gjorde vi våra utflykter till städerna runt omkring.
http://www.cinellicolombini.it/en/
 
Råvarorna är ju otroligt viktiga men miljöerna förgyller och lyfter maten till oanade höjder.
En ostmacka är en ostmacka men om du äter den hemma vid köksbordet eller sittande på en stubbe i skogen......
 
Några av kvällarna plockade vi iordning lite vad vi hade i kylskåpet, kokade pasta och gick ut i trädgården utanför. Vilken miljö och så himelskt det smakade.
 
 
 
När jag besökte Umbrien i maj förra året fanns det bussturer att haka på varje dag. 
- Nääää, sa vi och frågade tjejen i receptionen vad det var för stad vi såg på en kulle en bit ifrån hotellet.
- Ni menar Trevi.
- Finns det något att titta på där?
- Inte mycket men de har ett olivmuseum.
- Då ska vi dit. Det blir en lagom tur på ett par timmar. Vad kostar en taxi?
Efter en vild taxitur på motorvägen och sedan på serpentingator upp mot staden blev vi så avsläppta på darrande ben vid torget.
 
Vi letade oss fram på gatorna i denna sannerligen pitoreska stad, besökte det nyöppnade museumet för att sedan gå i de vindlande gränderna och bara njuta av atmosfären.
 
 
 Mitt i detta myller av gator hittade vi ett litet torg där det låg ett hotell. 
- Lunch, sa vi.
-Tyvärr, sa killen i receptionen, vi serverar bara middag nu när det inte är säsong.
- Kan du rekomendera någonting bra.
- Men hallååå, ni är i Italien!! här är allt bra. Gå nerför trapporna till torget, där finn ett ställe. La Vecchia Posta.
 
Vi gick dit, beställde in vad som verkade gott och här är LITE av resultatet:
 
 
 
 
Förstår ni att vi blev sittande över 3 timmar!!??
Vi åt, vi fotade, vi smackade och vi suckade.
- Så gott.
 
Bland annat åt jag cikoria för första gången.
Koka cikoria snabbt i lättsaltat vatten. Värm olivolja i en traktörpanna med lite hackad vitlök, låt fräsa en liten stund. Lägg upp på ett fat.
Hacka och lägg 3-4 väl mogna skalade tomater i en panna med olivolja. Låt puttra några minuter och rör sen ner cikorian. Smaka av med salt, peppar och strö över riven parmesan.
 
Nöjda och oootroligt (på dalmål naturligtvis) mätta fattade vi snabbt beslutet att vi måste gå minst två rundor till i staden.
Vi hittade turistbyrån beläget  en gammal herrgård, en olivlund som sträckte sig kilometerlångt åt alla håll, en vingård och så var vi tillbaks till det lilla torget med hotellet.
- Hrm, dags för en Limoncello.
(Limoncello framställs genom att utvinna de aromatiska oljorna som finns i citronskalet, lösa upp dem i alkohol och sedan tillsätta socker.)
Vi satt oss utanför hotellet och drack vår kalla citrondryck, pratade om den fantastiska dagen och tittade på folk.
 
I ett hörn lekte några barn medan föräldrarna med sällskap vilade fötterna och drack ett glas kallt vitt vin.
Vid ett bord bredvis oss tjoade några fotbolls entusiaster som såg på matchen via mobilerna och snett emot oss satt ett äldre amerikanskt par.
- Så vill jag sitta om pensionär, sa jag.
Dom var så otroligt vackra och söta mot varandra. De hade under dagen besökt ett lokalt bryggeri och satt och avnjöt den bärnstensfärgade drycken i immande glas under skratt och leenden. 
 
 
Ett par kom så och satte sig vid bordet bredvid oss. Kvinnan gick in på hotellet. Mannen tog sin öl, drack och suckade förnöjt.
Vi pratade på om dagens utflykt och om vi skulle ta oss tillbaks till hotellet.
Mannen vid bordet bredvid tittade och tittade och till slut sa:
- Svenskar?
- Ja.
Nej, men så sjov. Naboer!
 
Vi blev kvar hela kvällen. Vår servitör från restaurangen dök upp som receptionist. Vår receptionist från lunchen dök upp som kvällens servitör (ja vi åt middag med våra naboer) och servitörens kusin dök upp i en mercedes framåt natten för att köra svarttaxi.
 
Några dagar senare skulle vi åka till Spoleto. Här hade jag nämligen upptäckt att det fanns en Tryffelrestaurang Il Tartufo som nu drevs av tredje generationen.
Den hade öppnat 1927 och tryffeln var huvudämnet i maten..
Tryffelälskare som jag är, jag måste dit.
 
Men allt blir inte alltid om man tänkt sig. Restaurangen var stängd.
Istället blev det en oförglömlig middag på järnvägsstationens café.
Vi tog det som fanns. Gott bröd med härliga ostar och charkuterivaror, iskall öl, chips och en limoncello.
Att sedan ha nöjet att följa de äldre herrarna som tittade på ligafotboll medan vi åt var fantastiskt underhållande.
 
 
Maten och miljön. Ja lyckas man få det bästa av de två sakerna under samma tillfälle då, då svävar man i det blå (eller så är man i Italien) ;)
 
 
I väntan på Johannas Pizza och min och min systers Foccacia bakat på Fattoria del Colle i Trequanda.