Anrättningar och atmosfärer

 
 
Att få vakna upp i en ombyggd lada. Plocka fram gårdagens fynd från Coop. Underbara grönsaker och frukter, mjuk buffelmozarella, bresaola, steka en omelette med parmesan och kryddor som är upphittade i trädgården utanför. 
Min syster och min kusin gjorde detta äventyr möjligt för mig och min familj förra sommaren. Boende på en vingård i Toscana gjorde vi våra utflykter till städerna runt omkring.
http://www.cinellicolombini.it/en/
 
Råvarorna är ju otroligt viktiga men miljöerna förgyller och lyfter maten till oanade höjder.
En ostmacka är en ostmacka men om du äter den hemma vid köksbordet eller sittande på en stubbe i skogen......
 
Några av kvällarna plockade vi iordning lite vad vi hade i kylskåpet, kokade pasta och gick ut i trädgården utanför. Vilken miljö och så himelskt det smakade.
 
 
 
När jag besökte Umbrien i maj förra året fanns det bussturer att haka på varje dag. 
- Nääää, sa vi och frågade tjejen i receptionen vad det var för stad vi såg på en kulle en bit ifrån hotellet.
- Ni menar Trevi.
- Finns det något att titta på där?
- Inte mycket men de har ett olivmuseum.
- Då ska vi dit. Det blir en lagom tur på ett par timmar. Vad kostar en taxi?
Efter en vild taxitur på motorvägen och sedan på serpentingator upp mot staden blev vi så avsläppta på darrande ben vid torget.
 
Vi letade oss fram på gatorna i denna sannerligen pitoreska stad, besökte det nyöppnade museumet för att sedan gå i de vindlande gränderna och bara njuta av atmosfären.
 
 
 Mitt i detta myller av gator hittade vi ett litet torg där det låg ett hotell. 
- Lunch, sa vi.
-Tyvärr, sa killen i receptionen, vi serverar bara middag nu när det inte är säsong.
- Kan du rekomendera någonting bra.
- Men hallååå, ni är i Italien!! här är allt bra. Gå nerför trapporna till torget, där finn ett ställe. La Vecchia Posta.
 
Vi gick dit, beställde in vad som verkade gott och här är LITE av resultatet:
 
 
 
 
Förstår ni att vi blev sittande över 3 timmar!!??
Vi åt, vi fotade, vi smackade och vi suckade.
- Så gott.
 
Bland annat åt jag cikoria för första gången.
Koka cikoria snabbt i lättsaltat vatten. Värm olivolja i en traktörpanna med lite hackad vitlök, låt fräsa en liten stund. Lägg upp på ett fat.
Hacka och lägg 3-4 väl mogna skalade tomater i en panna med olivolja. Låt puttra några minuter och rör sen ner cikorian. Smaka av med salt, peppar och strö över riven parmesan.
 
Nöjda och oootroligt (på dalmål naturligtvis) mätta fattade vi snabbt beslutet att vi måste gå minst två rundor till i staden.
Vi hittade turistbyrån beläget  en gammal herrgård, en olivlund som sträckte sig kilometerlångt åt alla håll, en vingård och så var vi tillbaks till det lilla torget med hotellet.
- Hrm, dags för en Limoncello.
(Limoncello framställs genom att utvinna de aromatiska oljorna som finns i citronskalet, lösa upp dem i alkohol och sedan tillsätta socker.)
Vi satt oss utanför hotellet och drack vår kalla citrondryck, pratade om den fantastiska dagen och tittade på folk.
 
I ett hörn lekte några barn medan föräldrarna med sällskap vilade fötterna och drack ett glas kallt vitt vin.
Vid ett bord bredvis oss tjoade några fotbolls entusiaster som såg på matchen via mobilerna och snett emot oss satt ett äldre amerikanskt par.
- Så vill jag sitta om pensionär, sa jag.
Dom var så otroligt vackra och söta mot varandra. De hade under dagen besökt ett lokalt bryggeri och satt och avnjöt den bärnstensfärgade drycken i immande glas under skratt och leenden. 
 
 
Ett par kom så och satte sig vid bordet bredvid oss. Kvinnan gick in på hotellet. Mannen tog sin öl, drack och suckade förnöjt.
Vi pratade på om dagens utflykt och om vi skulle ta oss tillbaks till hotellet.
Mannen vid bordet bredvid tittade och tittade och till slut sa:
- Svenskar?
- Ja.
Nej, men så sjov. Naboer!
 
Vi blev kvar hela kvällen. Vår servitör från restaurangen dök upp som receptionist. Vår receptionist från lunchen dök upp som kvällens servitör (ja vi åt middag med våra naboer) och servitörens kusin dök upp i en mercedes framåt natten för att köra svarttaxi.
 
Några dagar senare skulle vi åka till Spoleto. Här hade jag nämligen upptäckt att det fanns en Tryffelrestaurang Il Tartufo som nu drevs av tredje generationen.
Den hade öppnat 1927 och tryffeln var huvudämnet i maten..
Tryffelälskare som jag är, jag måste dit.
 
Men allt blir inte alltid om man tänkt sig. Restaurangen var stängd.
Istället blev det en oförglömlig middag på järnvägsstationens café.
Vi tog det som fanns. Gott bröd med härliga ostar och charkuterivaror, iskall öl, chips och en limoncello.
Att sedan ha nöjet att följa de äldre herrarna som tittade på ligafotboll medan vi åt var fantastiskt underhållande.
 
 
Maten och miljön. Ja lyckas man få det bästa av de två sakerna under samma tillfälle då, då svävar man i det blå (eller så är man i Italien) ;)
 
 
I väntan på Johannas Pizza och min och min systers Foccacia bakat på Fattoria del Colle i Trequanda.
 
 
 
 

 
 

Reseminnen och en ravioli. Del 1

Februari och vår??
 
Man börjar undra eftersom vintergäcken lyser gul i rabatten och videkissarna lyser med sina bomullstoppar på sälgen här i min trädgård utanför Röstånga.
Februari eller Vabruari som en del kallar det. Influensans månad och jag är drabbad för andra gången i mitt liv men två gånger på 30 år är ju inget att klaga på i mitt yrke.
Sitter i vår matsal, redigerar bilder jag inte hunnit med under förra året och njuter av vad de har att visa.
Förra året fick jag ju äntligen möjligheten att resa till Italien och inte bara en utan två gånger.
 
Första resan gick till Umbrien.
I kön till incheckningen började vi titta oss omkring och konstaterade att meddelåldern sjönk betänkligt när vi två 50 åringar ställde oss i den.
40 pensionärer och så vi, okej, det dök upp nåååågra medelålders till, men vi var inte många.
Det tog tid att ta sig in i flygplanet bland rullatorer och käppar. Stewarden mumlade tyst för sig själv:
- Vill gärna komma fram FÖRE jul.
 
Det var mörkt när vi landade så landskapet utanför bussfönstret kunde vi inte ens ana oss till.
Vi klev så av utanför ett hotell snarlikt de gamla motorhotellen som förut fanns efter europavägarna. 
Efter en relativt god natts sömn fick vi ändå en föraning om landskapet omkring oss när vi klev ut på balkongen.
 
Umbrien är Italiens mitt, kallas även "Italiens gröna hjärta" och är verkligen en grön oas. Här finns olivlundar (ett av Europas äldsta olivträd finns i Spoleta 1200 år gammalt), här hittas stora mängder svart tryffel och här finns fantastiska vinodlingar.
I Umbrien har man lyckats att få fram fina viner som är både ekologiskt och biologiskt godkända.
Umbrien har kunnat arbeta lite i det tysta bredvid sin granne Toscana som breder ut sig "över hela världen".
Här har man laborerat fram hur Etruskerna odlade och lagrade sina viner och varit extremt noga med varifrån vinplantorna kommer.
 
 
Första dagen gav vi oss iväg mot Asissi. Här föddes och levde den helige Franciscus, grundaren av Franciskanorden liksom Sankta Klara, grundaren av Sankta Klarasorden. 
 
Efter ett besök i klostret drog vi oss bort från turiststråket och tog oss längst de slingrande stenbeklädda gränderna längre in mot staden. Det blev tystare och tystare och det var svårt att föreställa sig att bara två gator längre bort myllrade turisterna.
 
Magarna sa oss dock efter ett tag att det var lunchdags så vi hittade en liten Osteria med endast ett bord för två på sin lilla uteservering.
- De platserna ska vi ha, sa vi och stegade ner till restaurangen.
Umbriens specialité pasta med tryffel beställdes in och till det husets vin.
 
Kände oss lite som celebriteter där vi satt eftersom person efter person stannade till på gatan ovanför oss och fotograferade vyn där vi satt på vår lilla uteservering.
 
Så fick vi då försmaken på vad Italien hade att erbjuda.
En enkel osteria, pasta, tryffel, olivolja och lite parmesanflagor på toppen Till det husets vin från ägarens egna vingård.
- Mamma Mia!!!
Vi åt och vi suckade, slickade oss om munnen, himlade med ögonen och åt lite till. Rosévinet lätt och uppfriskande i värmen med en god rund eftersmak.
- Vilket gott rosévin!, finns det att köpa?
- Nej, produktionen vart inte stor sist, men..... Jag har nog 80 flaskor kvar så jag kan undvara några.
 
Få ingredienser, bra råvaror och himelskt gott.
 
Pasta, färska kryddor, olivolja och parmesanost.
Så enkelt, så gott, vilken njutning.
 
Bra råvaror. Ta tillvara på inhemska råvaror. Gynna gårdsförsäljningen och håll utkik efter de ekologiska affärerna.
Vi har hittat ett guldkorn.
RekoDeli i Lund. www.rekodeli.se
 
Så var det det här med ravioli.
När jag kom hem köpte jag mig en pastamaskin.
4ägg
5 dl durumvete
Knåda i 10 minuter
Kör genom pastamaskinen.
Enkelt lätt och läckert.
Vill du inte göra din egna pasta så fick jag ett tips av en italienare. Ju längre koktid, ju bättre pasta.
Köper aldrig mer pata med koktid under 10 minuter.
 
Den godast raviolifyllningen jag någonsin fått (hittils) fick jag i Moltancino och som pricken över i beställdes
det in ett Brunellovin till.
Hade aldrig ätit pumpafylld ravioli och definitivt aldrig druckit ett Brunello vin.
Vilken AHA-upplevelse!
 
Pumpafyllning

500 g Pumpakött
40 g Amaretti kakor (hittar du inte amarettikakor använd mandelbiskvier)
50 g mixade paserade äpplen och senap (pröva dig fram)
80 g riven parmesanost
finrivet citronskal från en halv citron
en nypa muskot
en nypa salt
1 dl skorpmjöl
 
Koka pumpan i vatten tills den är så mjuk så att du kan pressa den i potatispress.
Blanda ihop alla ingredienser och låt den gärna stå över natten i kylskåpet (eller i några timmar)
Fyllsmeten i pastan till ravioli och koka.
 
 
 
Att sedan sitta fyra timmar och äta lunch på en Trattoria. Äta middag på ett järnvägshak eller att få möjlighet att sitta ute i solnedgången och äta kvällsmaten medan cikadorna håller kvällskonsert för gör ju inte stunderna sämre.
Men det återkommer jag till i nästa del.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Eva

"Min mamma är snäll och jobbar med datorn och på dagiset. Ibland så lagar hon spagetti och det är min favorit. Jag tycker om min mamma för hon ger mig en massa god mat... fast jag gillar inte lök. Lök är starkt." - Johanna, 5 år.




RSS 2.0