Kulla på rymmen

1988 var jag i USA för att hälsa på släkten. Här stötte jag på Mexicansk mat, och då menar jag inte Tacos eller Tortillas.
Nej, här bjöds på Enchhiladas med Molesås, Nachoslådor på stranden, Guacamole och underbara kycklinggrytor, som den som är Hotter than Hell.

Vi hade börjat vår resa i New Jersey och fortsatte mot Californien. Min syssling hade ringt och sagt att vi skulle ta en flygplansbuss från LAX till Disneyland hotel eftersom det skulle vara enklare så.

Vi fick vårat bagage efter flygresan och gick ut till taxiparkeringen. Där körde taxibussar varv på varv med skyltar till vilket område de skulle åka.
En minibuss stod parkerad med skylt "Disneyland" i framrutan. Vi frågade chauffören som nickade, tog vårt bagage och öppnade dörren. Någon av oss sa något på svenska och chauffören sken upp och sa på sjungande danska.
-Er du fra Sverige?
Han hade jobba i många år i Köpenhamn och blev själaglad över att få prata Danska.
Passagerare började droppa in och till slut var det bara två platser kvar.
-Får jag ta en runda till för att se om jag kan fylla bussen? frågade ham.
Ingen av oss passagerare protesterade så han tog en runda till och plockade så upp ett par som tydligen varit på Hawaii. De var nämligen belarmade med blomsterkransar.
Kvällen började bli sen och alla var vi trötta. Det var rätt tyst i bussen men så vänder sig chauffören om och frågar mig något på danska, jag svarar på svenska varvid damen bredvid mig rycker till och säger:
-Är ni svenskar?
-Jaa.....
-Jag är svensk, eller rättare sagt mina föräldrar, var ifrån kommer ni.
Jag berättade att  vi kom från Dalarna och hon förklarade då att hennes föräldrar kom från Örnsköldsvik.
-Det gör mina med eller rättare sagt från en ort utanför som heter Domsjö.
Damen tittar länge på mig och säger:
-Vad lustigt, mina förlädrar kom från Domsjö
-Vad hette dom i efternamn? frågade jag och tänkte att eftersom hon var i pappas ålder så kanske mina föräldrar möjligtvis visste vilka dom var.
-Hägglund svarade hon.

Nu bör tilläggas att Hägglund är lika vanligt i Örnsköldvik med omnejd som Andersson i resten av Sverige.

-Lilly och Georg Hägglund, säger hon då.
Då, DÅ börjar min hjärna arbeta i rekordfart. Min älskade farmor hade en bror som emigrerade till USA. Hon älskade sin bror över allt annat och hon pratade väldigt ofta om honom. Han var gift med en... Lilly.
-Hrm, hade möjligtvis din pappa en syster som hette Willy`?!
-Yeah, Aunt Willy, and I have a cousin named Lars.

Hallå, här sitter jag och pratar med min pappas försvunna kusin i en flygplansbuss på väg till Disneyland hotel.
Vad är oddsen? Höga!
Man börjar tro på ödet, man börjar tro att är det meningen så är det.
Dom var bosatta i Anaheim, fick problem med skjutsen från flygplatsen eftersom dottern Vicky som skulle hämta dem fått ett uppdrag att guida ett gäng skandinaver runt i LosAngeles, så, de hade fått lov att ta taxibuss hem.



Året därpå träffades kusinerna igen hemma hos mina föräldrar på Sollerön. Då var det 60 år sedan de sist sågs.