Födelsedagar och julklappspapper



När jag var liten fick jag önska vad jag ville ha på bordet på min födelsedag. En önskedröm för en kräsen unge och en mardröm för mina syskon.
Jag älskade slätvälling till frukost, gammaldags, len välling med kardemummasmak och en klick smör som smälte uppe på. Detta föll inte i god jord hos mina syskon, inte heller min favorittårta som var gjord på Keso. Däremot var det väl accepterat från syskonen att jag gillade risgrynspudding med mammas blåbärssylt eller älgstek som pappa la på ekplanka och som åts med härlig gratinerad duchesspotatis till.

En gång före jul skulle min bror och jag vara ensam hemma eftersom mor och far skulle åka bort över helgen. Vi skulle för första gången få baka pepparkakor utan att ha mammas ögon på oss. Gissa om jag åt pepparkaksdeg? Mängder av deg försvann i min gottehungriga mage.
Middagen fixade storebror. Ugnstekt falukorv med massor av riven ost på och till efterrätt min favorit, ananas under toscatäcke.
På natten började jag må illa. Jag kräktes och kräktes och kände bara den där ananas smaken i munnen. Att det berodde på pepparkaksdegen ville jag inte riktigt förstå, det var bara ananasen jag kände.
Att jag idag inte äter ananas kan ni då kanske förstå men pepparkaksdeg, tja, det slinker ner en hel del bitar i min mage fortfarande men dock inte i sådana kopiösa mängder. Man säger ju att man lär sig av sina misstag.


Jag fyller år i mellandagarna. Tråkigt när man var liten. Tyckte alltid att jag fick mycket mindre paket, så var nog inte fallet men när man sitter där på julafton och paketen delas ut och tomten plötsligt tar upp ett stoooort paket, skrockar och säger:
- Det här får vi nog vänta med några dagar, ha, ha.
Det var tråkigt. Julklappsinslagna födelsedagspresenter! Nej, det är något jag är noga med att inte göra.
Min yngsta dotter fyller år under trettonhelgen och får aldrig julklappspapper på sina paket.



Kesotårta ca 18 bitar

2 ägg 1 ½ dl socker 1 ½ dl vetemjöl
1 tsk bakpulver

Fyllning
7 blad gelatin
3 dl vispgrädde
3 äggulor
1 dl socker
½ citron 1 tsk vaniljsocker
500 gram keso

florsocker att pudra på tårtan

Sätt ugnen på 175 grader
Smörj och bröa en form

Vispa ägg och socker
Tillsätt mjöl och bakpulver
Häll smeten i formen och grädda ca 30 minuter längst ner i ugnen
Låt kakan svalna

Lägg gelatinbladen i blöt
Vispa grädden
Rör äggulor och socker
Tillsätt rivet citronskal samt saften från citronen
Blanda i vaniljsockret, keson och grädden
Smält de urkramade gelatinbladen
När den svalnat något häll i den i fyllningen

Dela tårtbotten och lägg halva tillbaks i formen
Häll i fyllningen i formen och täck den sedan med den andra tårtbottendelen

Låt stå i kylen minst 4 timmar

Väntan




Advent kommer av det latinska ordet adventus, ankomst.
Fast i dagligt tal har det kommit att betyda väntan och minstingen ja hon väntar.

Två ljus brinner i adventsljusstaken och hon säger:
-Halva vägen mamma!
Att advent är extra lång iår och består i ytterligare en vecka har hon ingen förståelse för.

Advent är den tiden på året då jag bakar allra mest. En gång i tiden bakade jag minst sju sorters kakor, två sorters mjuka kakor samt saffransbröd. Dessutom tillkom allt matbröd.
Idag bakar jag det där lilla extra, som tar lite extra tid men ger lite extra finess.
Biskvier, mazariner, gorån, plättbakelser och napoleonhattar.

Fast bannor får jag av barnen om jag glömmer de Finska vita pepparkakorna.



Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag var en ooootrolig gottegris när jag var liten.
Mamma försökte gömma undan julkakorna, frysen fungerade inte för det gick lika bra att äta dem frysta.
Ett år var det alldeles hopplöst att försöka lista ut var hon gömt dem. Det var nog mer åtråvärt att hitta kakburkarna än julklappsgömman.
Jag visste att hon hade bakat men lögn att hitta dem. Efter veckors idogt letande var jag på väg att ge upp när jag råkar höra henne säga till pappa.
-Kan du gå ut och hämta in lite kakor.
Hrm, UT, vad menade hon nu? Mitt rum låg på hörnan av huset så pappa skulle få lov att passera mitt fönster. Jag satte mig på huk vid elementet och väntande. Hörde hur ytterdörren öppnades men.... ingen pappa passerade mitt fönster! Detta var mystiskt och i sann Kitty-anda började jag undersöka detta mysterium.
Dagen efter såg jag min chans när föräldrarna spände på sig skidorna för att ge sig ut på träningsrunda.
Väl utomhus såg jag efter om pappa gått andra vägen runt huset men där fanns inga fotspår. Hade jag missat honom?, jag undersökte vedboden men nej,  och garaget var också lika tomt på kakor.
Uppgivet gick jag tillbaks till huset och upp på bron.

Nu måste jag komma med en liten förklaring. Bron det är alltså farstubron, detta har gett mina vänner mycket huvudbry genom åren då jag envisas med att säga bron.

Hur som haver så får jag där på bron syn på familjens dynamitlåda. Denna dynamitlåda specialdesignad av mina föräldrar till picniclåda och stod där i ett hörn. Sakta öppnade jag locket och där DÄR fanns alla kakburkar.
Julen var räddad.

Idag är det jag som får gömma kakburkarna fast iår har jag endast gett dem stränga förmaningar att ge 1000-an i kakorna! Vi får se om det hjälper, de vet ju inte att jag räknat dem ;)

  God Advent och mys kära vänner.
Ta vara på de små stunderna. Ett glas glögg med lite gott tilltugg bara så där apropå.
Eller ta och prova receptet här nedan, kanske en liten extra touch till ostbrickan.


Adventsmys med friterad brieost och rabarberchutney




4 personer

200 gram Brieost
3 msk vetemjöl
1 ägg
1 tsk vatten
3 3/4 dl brödsmulor
majsolja till fritering
salt och peppar

Skär osten i åtta delar

Häll mjölet i en påse och krydda efter smak med salt och peppar
Lägg i ostbitarna och skaka runt.

Knäck ägget i en skål och vispa det med vatten

Bred ut brödsmulorna på en tallrik

Hetta upp oljan (pröva med en bit bröd den ska bli brynt på 30 sekunder)

Tag upp osten ur mjölpåsen, doppa den i äggsmeten och sedan i brödsmulorna

Fritera 1 - 2 minuter (bitarna ska vara guldbruna runt om)

Lyft upp bitarna och låt dem rinna av på hushållspapper.

Servera med chutney


Om

Min profilbild

Eva

"Min mamma är snäll och jobbar med datorn och på dagiset. Ibland så lagar hon spagetti och det är min favorit. Jag tycker om min mamma för hon ger mig en massa god mat... fast jag gillar inte lök. Lök är starkt." - Johanna, 5 år.




RSS 2.0