中国食品

Satt på ett tåg norrut för ett tag sedan. Innan Göteborg började jag prata med ett trevligt par från västkusten som placerat sig mitt emot mig.

Har ni föresten tänkt på en sak (om ni brukar åka tåg förstås). För inte så länge sedan började man ofta prata med resesällskapet bredvid eller mitt emot. I synnerhet när man för "100 år" sedan = när jag var tonåring, :) satt i kupé.
Idag tas omedelbart mobiler och laptopar fram ur sina väskor och av någon outrundlig anledning så stör man inte då, det kunde man med fördel göra även om resegrannen satt och läste.
En bok, okej att störa, en laptop, nix.

Men...så åter till mitt resesällskap. Vi pratade resor, och så fort jag öppnar munnen brukar jag genast få reaktionen:
-Åhh du är från Dalarna va?
:)
Så även i detta fallet, när jag sa var jag kom ifrån så säger den ena av dem:
-Finns kinarestaurangen kvar???


Sanning  och säga... det tror jag. Jag minns när det öppnades, det var exotiskt, spännande och jag avnjöt "Sista natten med gänget" där under studentveckan. Undrar varför egentligen? Var det för att det var lättare att få sig en öl eller var det för att man kunde smita in bakvägen till Terassen??eller... kunde det rent ut sagt varit maten!! ;)
Stunt samma, god mat hade dom, det visste dom till och med på västkusten. :)


Mitt värsta minne från en kinarestaurang är ifrån Lidköping. Momo och jag var där med hennes barnbarn samt mina barn. Vi hade besökt Vänermuseét (Besök det om ni har vägarna förbi!)
http://www.vanermuseet.se

Barnen ville äta kina mat. Så... vi började traska in mot centrum. Småttingarna började bli rätt hungriga så vi tar första bästa kina restaurang, kinamat som kinamat, tänkte vi (något som vi fick ångra)

Vi kom in och kände oss förpassade till öststaterna inredningsmässigt, fast där fanns lite kinesiska lyktor uppslägda lite hipp som happ.
Vi beställde, men ett av barnen hittade inte någon kinamat som föll henne på läppen. Vi fick då reda på att de även hade korv och pommes frites på barnmenyn. Det var okej för telingen.
Så kom maten in....
Det jag kommer ihåg mest var det stilleben som ställdes ner framför ett av barnen.
Vit duk, vit rund tallrik, på tallriken en liten hög pommes frites, på den lilla högen låg två grillade korvar i kors tvärs över. Ingen ketchup, inga grönsaker bara det.
Sen kom min tallrik.
Återigen vit tallrik, tre friterade räkor, en risbulle som såg ut att vara formad i en kaffekopp och som kronan på verket mitt på tallriken står ett rostfritt 1 deciliters mått med sötsur sås.

Då kom jag osökt att tänka på vad kära deckare "Homan" säger:
-Hellre äta falukorv på Meissenporslin än oxfilé på diskbänken

MEN... maten gick och äta, vi blev inte sjuka och det ger oss fortfarande ett gott skratt när vi tänker på det.


foto http://www.flickr.com/photos/kudo88/3177439729/
I fredags åt min man och jag Sushi i Helsingborg, restaurangen ser rätt oansenlig ut men ack vilken mat!

http://www.zakurasushi.se/

Tänk vad mycket asiatiska restauranger det finns att välja på idag. Visste ni föresten att den första asiatiska restaurangen i Stockholm (vet inte om det även är den första i Sverige...) finns på Berns Salonger. Den heter Berns Asiatiska och öppnade redan 1944.


Receptet nedan har jag fått av min syster (1987 faktiskt för att var exakt) och jag tänker på henne var gång jag tillagar det. :)

Friterad fisk i sötsur sås

Frityrsmet:
2 ägg
3 dl vatten
4 dl vetemjöl
salt och peppar

Vispa ihop ingredienserna, doppa fiskbitar i smeten och fritera

1 burk krossade tomater
1 msk pickels, smörgåsgurka eller dylikt
25 gram fett
1 msk maizena
2 msk vinäger
2 msk socker
2 msk sojasås
1 ½ dl fiskbuljong

Lägg alla ingredienser i en gryta (blanda ihop maizena och vinäger tillsammans, då blir det inga klumpar)
Låt det koka, ju längre ju bättre men du kan också använda den efter att den kokat ca 10 min.
Smaka av och fyll på med den ingrediens som du tycker det ska vara mer av. :)
Själv gillar jag att hälla i fikonvinäger, ger en extra sötma och sting i såsen.

 


 När jag gick på mellanstadiet hade jag en mycket speciell lärare. Han tyckte om att resa och var ofta utomlands på sina skollov. Vi elever fick ta del av detta i form av smakprover och historier från världens alla hörn.

Efter ett besök i Kina fick han för sig att lära sina elever att äta med pinnar. Jisses vad vi kämpade men.... jag kan äta med pinnar än idag ;)

 

foto: http://www.flickr.com/photos/a2creative/401469514/

4 bananer

Frityrsmet:
2 dl vetemjöl
½ tsk salt
1 äggula
1 dl öl
25 gram smör eller margarin
½ dl vatten
1 äggvita

Blanda mjöl. salt. äggula. öl och smält fett till en jämn smet
Rör ner vattnet och låt blandningen stå ca 30 minuter
Vispa äggvitan hårt och rör ner den i smeten.

Dela varje banan i två delar, doppa i smeten och fritera

Ätes med socker och citron eller sirap å så en klick glass förstås.